(Foto: www.expressen.se)...så har jag denna vecka ägnat mig åt en "livshistorieintervju" vilket var veckans skoluppgift. I Kenya finns många intressanta människor med intressanta livshistorier och uppgiften var därför väldigt intressant för mig (Oj, vad mycket "intressant" det blev i denna mening!). Kort sammanfattat så berättade min intervjuperson för mig om hans flytt från landsbygden till staden (Nairobi) och att det inte blev som han tänkt sig då han väl kom dit. Bl a hamnade han i Kibera, Nairobis största slumområde. Nu är intervjurapporten klar och min lärare har fått den. Nästa uppgift är ett fältarbete som skall ske under två dagar. Även detta lär bli intressant bara jag väl kommer på vad jag ska studera.
Ibland blir jag lite ledsen när jag tänker på att det finns så många människor här i Kenya (liksom i andra delar av världen) som verkligen kämpar och offrar saker för att kunna klara sig. När jag var i Mombasa pratade jag lite med en kille som jobbade på vårt hotell. Han hade flyttat från landsbygden till Mombasa för att få jobb för att kunna försörja sig och sin familj. Han tjänade ca 700 kr i månaden och träffade sin familj typ två gånger om året eftersom han inte hade råd att åka hem oftare. Sorgligt, vara borta från sin familj så mycket för 700 kr. Och nej, 700 kr är inte speciellt mycket pengar i Kenya heller. Och även om jag tycker synd om denna kille så sitter ju inte han med den sorgligaste historien om man jämför med många andra. Långt ifrån.
En rolig sak är för övrigt att jag har lyckats få mina föräldrar att komma och hälsa på här i Kenya. I slutet av januari är det tänkt att de skall komma och det ska bli kul. Biljetter planeras att bokas i helgen.
Fint och viktigt det du skriver! Allting ska inte vara en kamp men att få kämpa ibland kan vara nyttigt. Hopaps du förstår vad jag menar. Många har levt så enkelt att de aldrig fått klara av en utmaning, läskigt också.
SvaraRaderaFår vi läsa din uppsats?
Häftigt med besök! Vinner vi en miljon snart så kommer vi också, ok?
Kram!